Mestur från Nole Leistas sista avkomma född 2006 han föddes svart men som ni ser är han skimmel, han såldes 2008 till en tjej som just nu studerar och har honom utlånad. Men vi hoppas att få läsa lite om honom i framtiden.
Argeisli från Ekliden född 2005 köptes in som hingst, en känslig kille men en extriör över medel. Gick som hingst fram tills dess han såldes. Har honom hos en granne så jag ser honom titt som tät, och jag blir lika varm i hjärtan av honom än.
Nattrun från Nole dotter till Leista hon föddes 2004. Mitt hjärta min älskling mitt allt! Har aldrig och kommer aldrig få en så speciell häst. Tyvärr ryckes hon ifrån mej allt för tidigt, och min sorg efter henne har jag fortfarande inte kommit över. Och med henne försvann även min lust och engagemang för hästeriet. Fast det skulle ta flera år innan jag avslutade helt. Har skrivit om Nattruns öde i ett inlägg på bloggen.
Nattdreki från Nole, Nattruns som föddes 2007 en konstantskimmel "färgväxlare" Den enda som bär Nattruns blod vidare, han bytte jag mot ett sto. Han bor nu i Skåne och som ni ser på bilden nedan är han en riktig godbit.
Elding von Neuland ett flott sto som jag köpte in för avel i 2000. Henne fick jag avelspremierad och hon fick en avkomma hos mej, hon har många storheter i sin stamtavla. En häst med fem otroliga gångarter. Tyvärr funkade inte vår kemi, och jag sålde henne upp till Falun.
Eldkvika från Nole född 2006 dotter till Elding, jag har sällan sett en unghäst med de röselserna som det "Kvikan" visade upp. Hon hade en personlighet som gjorde henne oförglömling. Hon såldes till Stockholm och har därefter sålts runt i omgångar. Lite tråkigt för vad jag har förstått har detta påverkat hennes trygghet. Och det är sånt som gör ont i uppfödar hjärtat.
Heitur från Smedbygget född 1993 köpte jag in som sällskap till stoet som blev ensam när Nattrun gick bort. Han var en mycket bestämd herre, och en otrolig vakthäst. Tyvärr hade han nog inte haft ett lätt liv för han hade lite svårt att känna sig trygg med människor. Han fick i våras somna in efter en långvarig hovsjukdom" fång" Alltid jobbigt när man måste ta ett beslut, men det var det rätta och han har fint sällskap i de eviga grönbetena.
Ögn från Eline Hof född 2005 henne bytte jag till mej i 2008, och har haft i min ägo tills nu i augusti. Jag skickade henne på betäckning när Heitur gick bort, och under den tiden tog jag beslutet att för tillfället sluta med hästar. hon flyttade upp till Jämtland och har fått världens bästa matte. Och det förtjänar denna ursnygga häst, som bär på en förhoppningsvis (enl. stam) fantastisk framtida stjärna.
Slåttbuas Svea 2008 henne köpte vi in från Norge, hon var en underbar hund Tyvärr var hon skotträdd och trivdes inte i vår flock. Hon bor nu uppe i Hofors och får den uppmärksamhet som hon måste ha, vissa hundar mår bäst när de slipper att dela. Men mitt hjärta har denna lilla tjej fortfarande.
Sperringgårdens Celtik Star Cippo, en ursnygg Cavalier King Charles Spaniel. Han och Max växte upp tillsammans och Cippo var övertygad om att han var fågelhund. Första gången han såg en annan cavve sprang han och gömde sig för de var otäcka...Han hade tyvärr en hjärndefekt som kallas SM och det är tyvärr väldigt vanlig men så vitt jag vet mörkas detta fortfarande. Vilket gör att jag kommer aldrig köpa en cavve igen, även fast jag tycker de är helt ljuvliga.
Blue Impala´s Hazzard Hasse en norskskogskatt som uppfostrade både Cippo och Max, den bästa jägare jag någonsinne stött på. Han var kungen på gården han föddes 1998 och tyvärr fick han avsluta sina dagar 2008 då han blev sjuk. Men denna katt ägde världen, om han bestämde sig för att sätta sig mitt i vägen så gjorde han det och att det gick bra är mer ett under än något annat. Han väjade inte för något. Eller jo dusch och att reda ut tovor...
Kowo en blandning mellan Schäfer och Flatcoted retriver. En onec in a life time dog. Han gjorde nog aldrig något galet, han kunde vi läma på gården och åka bort och han gick ingenstans. Om jag var ute och red satt han utanför min bil och väntade tills jag kom tillbaka. Tyvärr fick han epilepsi så kraftigt att det var plågeri att låta honom fortsätta. Han blev bara 2 år, och han har en mycket speciell plats i våra hjärtan. Han vägde nog närmare 40-45 kg men trodde han var en chia hua hua.
