Jag som verkligen aldrig fryser, gör inget annat än fryser. Mina kortbyxor är snart ett minneblott. Men idag har vi haft ganska hyggligt väder kallt men uppehåll. Vilket gjorde att vi bestämde oss för att ha en utedag, göra sånt vi annars inte prioriterar.
Sagt och gjort drog vi ut till skogen på en orienteringsrunda, jag har inte orienterat sedan grundskolan. Vilket var en livstid sedan så det är enormt preskriberat. Och jag har aldrig fattat detta med karta och kompass, men eftersom gubben är riktigt duktig på sånt skulle ju jag bara haka på.
Ja tack pyttsan!
Ut ur bilen och får kompass runt halsen och kartan, trotts mina vilda protester så var det bara att gilla läget. Lära mej eller gå hem. Måste ändå säga att även om jag fortfarande inte riktigt fattar logiken, men jösses vad glad jag blev när jag hittade första kontrollen, och den andra och den tredje även den fjärde men när vi skulle ta den sista... Då hände det, när vi sedan tittade på kartbilden så hade vi haft lite is i magen och fortsatt så hade vi den nästan. Men vi var båda överens om att vi gått för långt och vände tillbaka, för att sedan gå i en båge till kontrollen. Nåja, jag var inte ensam i skuld till detta beslut ;)
Sedan tog jag ut riktning mot bilen och då joggade vi vägen ner, då hände det som brukar hända när allt gått bra. Min opererade knä som skulle bli så bra efter op, hoppar ur led lite till o från. Lägg då till nerförsbacke grusväg och joggande kärring. Japp plattfall landade på mitt andra knä så det kan vi ggr några storlekar. Men kul var det.
Sedan var det dags att friska upp skyttet lite, vi har investerat i en lerduvekastare. En himla tjeck sak, det är plats till 90 lerduvor och den är batteridriven. Mes oss var även ett par grannar, gick sisådär är inte helt besviken men inte heller överlycklig. Jag är ju vänsterskytt men har alltid skjutit höger, men vid en bössinpassning upptäckte de att det blev lite fel. Men jag gillar min bössa så vi köpte siktet easyhit och då kan jag använda mitt högra öga. Lär att bli fler träningar framöver för det är ju så kul!
Sedan har vi även fått tillökning i hundfamiljen, just nu har vi 8 hundar hos oss. Den sist anlända är en jämttik på ca ett år. Hon blev grundligt besiktad av flocken men som brukligt är hamnade hon längst ner i stegen. Kommer gå super bra, är vid sådana här tillfällen som jag är glad över att vi har en stabil flock. Eya är den som berättar vilka riktlinjer som finns och har hitintills aldrig upplevt en fight. SKÖNT
Hoppas ni haft en lika fin dag som jag haft!