De lever och lär av de fyra vuxna, ibland får de rejäla tillsägelser men helt enligt den hierarki som råder i en flock, de är modiga lugna och trygga väldigt sociala och glada. Tänk om livet var så bekymmersfritt som deras liv!
Pappa Yes leker och fostrar och han är helt enastående, är så roligt att ha en hane som är så älskvärd. Han har nog aldrig brytt sig om att brösta upp sig för någon annan hund, även när andra hundar skällande springer emot honom bryr han sig inte. Han bara sneglar lite och luffars iväg i sakta mak, Vi hade en unghane på besök som hela tiden utmanade morrade och gick till utfall, Yes satte sig ner och gäspade så mycket bekom det honom :) Var nog även den bästa medicin åt den hanen! Även Yes bror Ypperli "Yammie" är likadan, känns så skönt för vi behöver aldrig vara oroliga att ha dem tillsammans. Finns de som inte kan gå förbi andra hanar utan att de skall blåsa upp sig och bete sig. Men är kanske resultat av aveln, aggressivitet är kanske ärftligt?!? Eller så är det ett ägarfel?!? Eller en kombination?!?
Men det har jag inte tillräckligt med kunskap att spåna i, om någon vet får ni gärna delge :)
Bjuder på ett par bilder av de två sötnosarna som fortfarande bor hos oss :)
 |
| A. Edur |
 |
| A.Ethos |
 |
| Far med söner |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar