Officiellt arbetslös!

Nu kan jag sälla mej till skaran arbetslös, har varit på mitt besök till arbetsförmedlingen. Det blev ett bra möte, trevlig personal med positiv inställning. Har redan skickat in en ansökan på ett visstidsarbete som verkade spännande. Har antagligen lika stor chans som alla andra som söker, oavsett var det lite spännande att gå tillbaka i livet och erfarenheterna i CV'n.

Idag är också första dagen i mitt liv, låter konstigt? Kanske, har varit rökfri i 7 månader, efter XX år som rökare fördelarna är många men det finns en nackdel. Jag trivs med mitt nya rökfria jag men den nackdelen som finns har naturligtvis drabbat mej, viktuppgång. Men vill understryka att jag har hellre några eller som i mitt fall en massa kilo extra än att gå tillbaka som rökare. Skall inte bara skylla på ciggaretter, men orkar inte gå in på allt annat som bidragit till viktökningen.

Men idag börjar min resa tillbaka till min egen kropp, min revange på det senaste årets tragedier som drabbat mej.

Nu drar jag ett streck över mitt gamla liv.

Och välkomnar det nya


Ha en fräsch onsdag, bjuder på ett citat av Albert Einstein " Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka" och en bild på min häst Ögn

Spännande

I morgon tisdag skall jag på besök hos arbetsförmedlingen, inte den mest välbesökta instans för min del. Men det blir med all säkerhet en positiv erfarenhet hoppas jag.
Det har hänt en massa spännande saker här hemma också. Våra planer har ändrats lite fram och tillbaka, men jag tror att både jag och min man kommit fram till den lösning vi vill ha.
Som de flesta av er har förstått handlar våra intressen mycket om djur/hundar, vi har 3 tikar och en hane av rasen gordonsetter.
Vi har en kull sedan snart 2 år tillbaka, och vi hade tänkt vänta tills nästa år innan vi skulle ha en ny kull. Som sagt de flesta av er vet att min tid framöver kommer se helt annorlunda ut, vilket innebär jag jag kommer få mer tid att disponera. Och med det i tankarna har vi bestömt oss för att ta en ny kull på vår kära Eya, i går kom hon i löp så det blev lite av total panik. Men det har löst sig till det bästa, och eftersom ingen av oss nu vet hur nästa år kommer att se ut känns detta som en mycket bra lösning.

Ha en oinvecklad måndag, ett citat av Gustaf Lindborg "Sjömannen ber inte om medvind, han lär sig segla" och en bild av söta Svea

Opps...

Vill börja med att be om ursäkt för att jag slarvat ett antal dagar. Men jag har haft lite annat att lägga fokus på. Var på möte med min chef och personalavd. som det ser ut per idag har inte min arbetsgivare " Arvika Kommun" något att erbjuda mej pga min artros. Jag blir uppsagd av medicinska skäl som så fint kommer kallas personliga skäl :( vi skall ha ett nytt möte på tisdag ang. hur lång ersättnings perioden skall bli. Var inte beredd att ta den diskutionen utan min fackliga representant.
Som jag tidigare skrivit har jag förberett mej på detta, men när det kommer i klartext blir det helt plötsligt mycket jobbigare.

Har under dessa dagar funderat mycket, och kommit fram till att det enda jag kommer sakna av min anställning är det sociala. Och det är det samma jag förlorat sedan jag började min anställning, låter konstigt men jag skall förklara.

Jag bor där jag bor, jag har vänner utspritt överallt men inte där jag bor. Och när jag började för 10år sedan min anställning började helgarbetet, vilket ledde till att min tid för våra vänner inte räckte till för jag har gjort den prioriteringen att min lediga tid vill jag då ha med min familj. Vilket i slutändan lett till att mitt sociala nätverk blivit mindre genom åren, och tillslut är arbetet det som ger social tillfredseällelse.

Och när jag nu analyserar detta fenomen kommer jag fram till att, de människor som jag själv valt in i mitt liv har jag på ett eller annat sätt valt bort mot människor som jag blivit påtvingad att umgås med via mitt arbete.

Och ingen kan välja sina arbetskamrater, och hur många av dem skulle man välja som sina närmaste vänner. Jag har under mina år träffat en person som jag kan kalla vän, hur många har jag förlorat, lika många som de genom arbetet jag aldrig vill träffa igen.

Med andra ord har jag genom åren i denna anställning förlorat mer än jag vunnit.
Sedan börjar den ekonomiska osäkerheten, ja jag kommer förlora inkomst genom att bli arbetslösMen om jag skulle vara ärlig så med den lön jag fått och med tanke på det arbete som jag gjort, går jag ändå ut som vinnare.

Med andra ord, har jag fått en möjlighet som är större än vad jag kunde hoppats på från början. För att kunna utveckla mej själv och öppna upp för nya möjligheter vilket jag inte tagit tag i om jag gått kvar i mitt arbete


Ha en glad farsdag söndag, bjuder på en bild av vackra Akira
..

Onsdag...

Idag hade jag tid hos företagshälsovården, för att göra en utredning om min arbetssituation. Kort och gott blir jag med största sannolighet uppsagd pga arbetsbrist, för arbetsgivaren har ingen skyldighet att hitta ett annat arbete åt mej utanför den sektor jag nu är anställd inom. Anledningen till denna situation är att jag har fått artros i handled, dru-leden för att vara exakt.
Nu återstår endast ett möte med chefen och personal, men jag känner att i dessa tider passar nog detta bra med tanke på ekonomi. Jag förbereder mej mentalt att jag snart står till arbetsmarknadens förfogande, problemet är att jag inte vet vad jag vill göra!!Funderar stark på att börja plugga, lika mycket som det lockar skrämmer det mej.
Vad vill jag läsa, hur kommer vi klara ekonomi mm. Men när den tid är så kommer även svaret på gåtan, gäller nog att gå på sin intuition.

Mina känslor just nu är mycket blandade, oro, rädslor och förväntan.

Blir ett ganska kort och förrvirrat inlägg idag, men så känner jag mej i just detta nu.

Ha en klarsynt onsdag, bjuder på ett citat av Oscar Wilde " Vi ligger alla i rännstenen, men somliga av oss tittar på stjärnorna " och en bild av min vackra Eya

Just det...

Ibland glömmer jag bort mina svagheter, men jag skall nu delge er en. Det jag skall bjuda på idag är nog en viktig information för er som kommer in och läser ibland.
Kan tänka mej att en del av er höjer på ett eller två ögonbryn över min stavning, och det är ett stort problem jag är nämligen dyslektiker.
Detta innebär att det som är fullständigt naturligt för de flesta med stavning och särskrivning är ett totalt mysterium för mej. Kan lova er att jag har slitit, (blod, svett och tårar) när jag gick i skolan fanns inte begreppet dysleksi. Och vad hände jo man blev utpekad som lite dummare, men skam den som ger sig. Det som varit min räddning är nog att jag tidigt utvecklade mitt intresse för att läsa, det var min flykt från dumstämpeln.
Men det som var värst var diktamen ( som de flesta i min ålder fick göra), men jag kom på ett knep som jag haft nytta av hela livet. Jag utvecklade ett fotostatminne, jag drog helt enkelt en kopia av det stycke eller sidor som vi skulle kunna. När sedan läraren började läsa plockade jag helt enkelt fram min sparade kopia i huvudet och skrev utifrån den. Nackdelen är att dessa kopior tar lite stor plats, så när dokumenten var printade ( dvs nerskrivna på papper) blev de raderade.
Tyvärr är det inte bara när jag skriver problem uppstår, jag har väldigt lätt att säga fel tex jag säger indigridienser istället för indegrienser, indikation iställer för induktion.

Så nu vet ni varför det kan bli lite tokigt i min stavning ibland.

Ha en fin tisdag, bjuder på ett citat av Winston Churchill " Den nyttigaste läxa livet lärt mig är att idioterna många gånger har rätt" och en bild på min son och dotter.

Lappsjuka...

Kan lugnt säga att jag är extremt uttråkad, min enda kontakt med omvärlden är dator och telefon. Har nu haft feber i 10 dagar och nya symtom kommer dagligen, dagens idag är heshet.

Är väldigt sliten och trött, hmm av att inte göra nått... Exakt känns som om kroppen är helt mörbultad.

Men nu ska vi bara se framåt, har insett att jag har aldrig längtat till nyår så mycket som jag gjort i år. Knasigt ja kanske! Men jag tror att de flesta upplevt ett år någongång där allt jobbigt, sorgligt och olyckligt hänt, mitt år att glömma bort är 2009.
Det som är positivt är att mitt i allt har jag insett att jag är en stark person, och det är en rejäl boost för självkänslan. Jag har insett att oavsett vad som händer finns det alltid ljusglimtar, och att livet är en gåva som skall levas och inte ångras.

Ibland har jag olika perioder av olika intressen, men ett som följt mej hela livet är böcker, mal igenom allt från skönliteratur till literaturhistoria. Det som jag farsineras av är ord och dess makt, finns nog inget som är mäktigare. Och det som följer med ord är kunskap, min uppmaning idag är ta er tid och läs en bok.

Ha en frisk måndag, bjuder på ett citat av Voltaire "Vanligt sunt förnuft är inte särskilt vanligt"

Söndag....

Im feeling blue...because I have the flue ;/


http://www.youtube.com/watch?v=4Sia1yKQp-8

Ha en bäst söndag