Ibland bör vi alla stanna upp och tänka till, känna efter. I dagens snabba informationssamhälle, glömmer vi /tappar vi lätt bort oss själva. Jag menar inte att vi alla går vilse, men vi förlorar oss själv i ett materiellt/maskinellt virrvarr. Kom på mej själv en kväll, telefonen ringer och jag vägrar att svara. Varför jo för att jag orkade inte prata...Hade det kommit ett mail hade det inte varit några problem.
Vi har med hjälp av tekniken kunnat avskärma oss mer och mer från varandra. Förr fick vi gå till grannen om vi ville nått, sen kunde du ringa nu behöver vi inte ens prata för vi kan skicka ett mail.
Nackdelen i det hela är att våra känsloyttringar blir borta, när vi ses visar vårt kroppspråk hur vi mår, när vi pratar hörs det i röstnyanser när vi skickar ett mail lägger vi oftast till en liten kul gubbe :) som skall föreställa vår känsla.
Hur exakt är denna lilla smile? Om jag är arg skickar jag :( men hur tolkar du som läsare, ledsen, sur, vrång, uttråkad mm.
Nästa gång det ringer kommer jag själv svara, oavsett om jag har lust att prata eller inte.
Ha en pratsam måndag, bjuder på ett citat av Friedrich Wilhelm Nietzsche " Han som inte kan ge, kan heller inte känna. " och lite smakprov.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar