Ja mina vänner!

Som ni nog förstått så har jag varit avkopplad för omvärlden i några dagar. Jag har gjort en djupdykning ner i feberträsket oglamorösa värld. Har sedan i onsdags pendlat mellan 39-41,5 grader och har haft noll energi, allt syre har gått åt till att bara vara. Har inte klarat av att äta utan har endast fått i mej vatten, jag har legat med frossa ena stunden för att sedan bada i mej själv. I går söndag visst jag att jag är tvungen hem jag måste träffa en läkare, tur är att bilkörningn sitter så väl rotat i ryggmärgen att den inte kräver några större resurser av min nu pöntade kropp. Vissa orter har jag dock inget minne av att jag har passerat mer än att jag vet det. I morse fick jag nyttja all min tanke kraft på att intala mej att orka åka till läkaren, men tänk att det skall vara så svårt. De är så jätte gulliga och så duktiga, mej jag vet min kropp och mina år av erfarenhet. Nu var det värre än vad jag diagnostiserade mej men ändå! Jag fick först träffa en sköterska där jag skulle beskriva mina symptom, ja sedan skulle hon hitta tid hos en läkare ( oj vi har nog ingen tid idag) kände att jag blev lite trött, men huxflux hittade hon en läkare..Tack gode gud!
Han lyssnade och pratade om att jag kanske skulle få hostmedicin, bad honom läsa min journal om att jag är astmatiker och att det sjuka sitter där och host medicin hjälper mej inte att få bättre andning. Han läser och hmmmar, konsulterar en annan läkare, kollar syresättningen i blodet, hmmar lite till, konsulterar en annan läkare, beställer ett CRP "tack å lov" samt att jag skall in i andningsmaskinen. För er som inte provat på andningsmaskin kan jag säga så här, man andas in en syre/ventolin blandning detta resulterar i en pulshöjning och hjärtklappning men andningen blir bättre. Mitt PEF värde innan 275 efter 400 vilket är ganska bra med tanke på att jag har dubbelsidiglunginflammation. Mitt CRP värde var kraftigt förhöjt, så nu skulle jag få mitt antibiotika.
Jag har varit under isen men nu har jag åter siktet inställt på vaken där framme, nu har mina vita vänner(blodkroppar) fått en ny stark allierad som kommer dem hjälpa dem vinna kampen mot onödig tidsuppslukande strunt sjukdom.
Eftersom jag inte har haft någon ork till att göra något ens att äta så har 4 kilo försvunnit, vilka jag med glädje sedan tar tillbaka för att bli av med på ett hälsosamt sätt.
Lär ta lite tid innan jag är tillbaka på min tidigare nivå i träningen, en sån här sak ödelägger verkligen formen nått brutalt. Men jag börjar väl lite lätt med tre km i morgon ;)

Nu hoppas jag att ni får en mycket piggare dag/vecka, nu skall jag söka tröst i kudden igen min energi kvort för dagen är uppbrukad. God natt!