Hjärtat i halsgropen

Idag har jag varit närmare hjärtinfark än vad jag trott möjligt, sitter på hemlighuset och hör ett brak utanför...Hjärtat hoppade upp i halsen för att sedan sjunka ner till magen och stanna. Lovar jag har aldrig fått på mej ett par brallor så snabbt. Vi har skottat av taket över farstukvisten, där valparna är ute hela dagen. Vi har gjort iordning så att det kan rasa från stora taket utan "trodde vi " komma i valparna lilla hage, men när det kom ett sånt enormt lass med snö orkade inte taket på farstun fånga upp utan det dånade ner även till valparna . Alla valpar låg inne på farstun och sov, utom gul tik som var ute i själva hagen. Hon fick typ ett par snö kristaller på sig det var allt, tror de blev mest rädda för mej som kommer utflygande hysteriskt räknande valpar.

Det som var rätt häftigt var att Max varnade innan det hände, han satt i hundgården och skällde och ylade. Men tyvärr jag bara en trög människa som inte alltid fattar vad mina hundar ibland vill förmedla. Men för varje inträffad episod lär man sig signalerna. Nu vet jag att nästa gång Max skäller och ylar utan direkt anledning är det fara och färde.

Ha en rasfri torsdag, bjuder på ett citat av Hans Kudszus " Intuition är en oas i förnuftets öken. Det finns ingen väg dit som inte leder genom öknen."