Sammanfattning av helgen!

Har nu fixat morgonrutinerna, och har tänkt igenom den fantastiska helg jag, vi haft. Resan började med att jag och Eva matte till A. Be-Eddie for upp till Lekvattnet där vi blev bjudna på en fantastiskt god lunch. Färden gick sedan vidare upp mot Ljördalen, väl framme packade vi ut ur bilen och lastade på skoter transporten. Äntligen tyckte Buffy som fick lov att springa de 6 km uppför till stugan. " Skoterchaffören var lite impad av hennes fart " :)
Vi installerade oss i den lilla stuga som vi fick oss tilldelade den delade vi med två norskor med två fina GS hundar. Sedan gick vi upp till storstugan där vi blev bjudna på en god och matig soppa med tillbehör, vi fick en instruktion om hur hundarna jobbar i vind osv. Allt blev illustrerat på ett blädderblock och teckningarna kommer garanteras säljas som konst i Paris och inbringa en förmögenhet ;) Så kom dagen då våra hundar skulle få sin chans och vi ägare skulle "för min del" möta utmaningen.
Men innan jag går in på olika blunders så kommer jag göra en sammanfattning av våra hundar. Vår egen Buffy fick första släppet och gjorde sitt debut på fjäll, hon lägger upp ett självständigt exemplariskt motvindssök, med en perfektion att jag faktiskt få en tår av stolthet i ögat. Vår instruktör var själv mycket imponerad över hennes vind bruk och djup/bredd. Vid ett senare släpp vid en liten björk får hon näsan i en ripa som lättar Buffy följer ca 5-6 m vänder och utreder, än en gång en mycket stolt matte. Be-Eddie går i första släpp ut med Beisla, de leker lite med lägger sedan upp till egna självständiga sök, Eddie håller mkt god kontakt och brukar vinden korrekt. Beisla visar upp ett sök som de flesta skulle bli tårögda för, blev lite egenrådig men visar på en jaktlust för de riktigt stora arenorna. Nu är det mest finputs på lydnad och att få tämja lite av den egna viljan. Bibi "Bianca" som fick ett nytt hem för två månader sedan har vuxit som hund, husse har verkligen lagt ner mycket tid på att träna och muskla upp henne. Hon behöver få lite tid på sig att bygga självförtroende och bli miljövan. Men hon visar en jaktlust och ett driv jag sällan sett, hennes fart och stil är som ett vackert konstverk.
Vår instruktör var mycket nöjd över det han såg av vårt lilla gäng hundar.
Hur gick det nu med skidåkningen och att föra hund på skidor? Strax efter nio lördag morgon står jag och Buffy redo för vår största utmaning tillsammans, vi börjar den lilla klättringen upp från stugan. Kommer upp på slät fin terräng och jag tänker wow detta fixar jag...Ingen problem att åka platt och bra! Men vi inser ju att här finns det inga fåglar, då tar vi en transportsträcka över detta flacka vidsträckta landskap. När vi sedan når målet för vår fortsatta färd inser jag att detta med fåglar är totalt överskattat, inser att mitt liv nu står på spel blickar nämligen ut över en terräng som kan liknas med en gigantsik brant trappa med diverse hinder ala björkar od. Resterande i partiet behandlar denna trappa som om det vore en rulltrappa och far ner, jag inser snabbt mina brister och väljer att ta steg gör steg.
Får i detta nu även släpp order, tänker lite fort hur skall jag kunna se vad min hund gör när jag måste försöka hålla ordning på mej själv?!? Tur att jag inte har hybris utan kan erkänna mina svagheter, vår instruktör håller full koll på min hund och talar om för mej när jag behöver flytta fokuset från mej själv till min hund. Det är jag glad över annars hade jag inte fått uppleva hennes första kontakt med ripan.
Skall sedan koppla Buffy och tar av mej min ryggsäck och inser att Eva inte kommit ner, tar lite vatten och skall lägga tillbaka flaskan i säcken (som Buffy sitter fast i). När jag böjer mej ner ser jag en herrelös skida farande varpå Buffy far iväg som ett skållat svin med min ryggsäck på släp. Jag blir först väldigt orolig för vad som kan ha hänt Eva sedan inser jag att min hund är utom min kontroll. Vad gör jag om jag åker ner är risken att jag dör!!! Som tur är fanns det gentlemans i gruppen som reagerade snabbt och effektivt Evas skida och min hund kom tryggt tillbaka. Skida nummer två hittades fast kilat i en björk, inget hade hänt utan Eva valde att ta av skidorna för att skona sitt liv nerför stupet.
När vi sedan vände uppåt hemmåt fick alla hundarna springa fritt och leka och ha kul, det var en låååååång seg uppförs resa men vi nådde toppen, nu var det bara denna härliga flacka nerför till stugan kvar. Såg hur de andra bara stod på sina skidor och gled så fint. Jaja tänkte jag detta kommer gå bra!!! Ställer mej upp och börja glida lite fint! Och det börjar gå fort, fortare och fortast inser att nu måste jag fokusera på att hålla balansen. Underlaget är hård skara i vindskikt, på vissa ställen hade det blåst små kullar med lössnö. Jag står på i farten och iner att jag tammebusan inte ser hur underlaget ser ut i eftermiddagsljuset, innan jag hinner tänka något mer på det skär vänset skida ut och jag står på ett ben och JA jag gör ett gäng saltomotarer för att sedan landa med staven rakt in i revbenet och hör knaket och tänker FAN I HELVETE mitt revben... Ligger och drar efter luft och inser att jag har brutit mitt revben, kommer mej efter en stund upp på benen och får lov att fortsätta färden ner. Så detta var min och Buffys premiär på skidor! Nu tänker ni men herre gud är hon totalt värdelös på skidor? Ja det är jag men det betyder inte att jag ger upp utan jag tar till mej av de olika tips jag fått och kommer igen starkare och med ett jävlarannama. Men först skall mitt revben få läka lite :D Sammanfattningen av helgen är MVG, vår uppfödning har visat på mycket goda hundar, vi har träffat mycket trevliga människor vi har skrattat och vi (svenskar) har bjudit på drama. Jag har lärt mycket ang. förning av hund i vinter före, kort och gott trots lite blessyrer så har det varit en toppenhelg. Tack till alla inblandade. Bjuder på en gammal goding av Noice tycker att första versen passar in lite på helgens bravader ;)