Vi skaffade ett sto från Norge som hette Leista fra thvera via en hästvän, hon skulle vara betäckt, hon visade inga direkta tecken på att eller när hon ev skulle föla. Detta året var Islandshäst VM i Herning Danmark, vi och några vänner hade hyrt husbil och skulle njuta av lite festligheter och vackra hästar. Den 29 juli styr vi kosan till Danmark, vi är en natt i Skagen sedan vidare och en natt i Lökken. Morgonen den 31/7-2003 får vi telefonsamtal av grannen som talar om att det står en nyfödd lite häst i hagen. Vi skickade genast ut han i hagen igen för att kolla kön, det visade sig vara en tjej. Champagne frukost blev det på oss.
Nattrun var född, hennes namn betyder nattens hemlighet.
Hon var en väldigt speciell häst, otroliga gångarter ett lynne som var fantastiskt, glimten i ögat och 100% tillitsfull. Busig var hon och smet gärna nångång ibland men jag brukade klappa i händerna och ropa kom, och vips var hon vid min sida. Själv fick hon en vacker hingst 2007 vid namn Nattdreki en konstantskimmel (färgväxlare). Nattrun var ett sånt härligt väsen att det gick inte att inte gilla henne oavsett vad man tycker om hästar. Jag hade bestämt mej för att dra mer på antalet hästar och det enda jag visste var att hon skulle vara kvar.
Sommaren 2009 hade min arbetskamrat inget sällskap till sitt varmblod så då fick hon låna mina två tjejer. Första gången på 10 år som det varit hästtomt på gården, men de kom hem från sitt lilla äventyr och jag började rida in Nattrun. Allt gick över förväntan, har aldrig/kommer aldrig få möjlighet att rida en sådan häst igen. eftersom vi körde på ganska intensivt skulle hon även få en vila. Att den skulle bli oändlig visste vi inte.
Söndagen den 9 augusti fick vi besök av min mans syster och familj, när de skulle åka hem kom Ögn och var orolig och gnägga. Min tanke var att nu har Nattrun tagit en promenad utanför hagen och knallar runt i skogen. Men hon kom inte trots att jag ropa, vissla och klappa mina händer, gubben tar en tur och letar men ingen häst. Jag går in för att sätta på mej kängor då kommer han igen och talar om att hon ligger gömd i tät gransly. Får med mej telefon och ringer veterinären på väg till henne, kommer fram och hon ligger bara och flämtar. Efter mycket om och men lyckas jag med hjälp av Ögn få henne på benen, Ögn puttar på bak och jag drar fram snacka om en klok häst. Jag är helt förkrossad och ringer min arbetskamrat för jag misstänkte att vi kan behöva låna hennes transport, min man försöker röja lite träd så att veterinären kan komma fram och min underbara arbetskamrat erbjuder sig att komma med transporten. Nattrun är smärtpåverkad hon har blod i avföringen hon klarar knappt att gå, veterinären konsulterar en klinik som inte vill att en så smärtpåverkad häst skall köras utan vi får ge 3*5 liter iv vätska avvakta till morgonen därpå. På morgonen hittade jag henne åter begravd i tät gransly ringer veterinär och de skulle komma för avlivning, en ny veterinär kom strax före ett och hon ville inte avliva utan skickar iväg oss till Skara hästklinik. Låter säkert fånigt men när jag så hej då till Nattrun gav hon mej en blick som jag aldrig kommer glömma, ( varför ). Hon kämpade på nere i Skara men tyvärr var fången så allvarlig att hon enligt djurskydd inte skulle haft ett värdigt liv, så den 21 augusti blev hennes liv avslutat. Och svaret på hennes varför är att hon inte fick bli begrav här hemma brevid sin mor.
Orsaken till att hon blev så sjuk, ett yttre våld mot tarm, dvs någon/något har perforerat hennes tarm vilket leder till förgifning.
Trodde faktiskt att jag skulle klara att skriva utan 3 meter snytpapper, men tyvärr så är det fruktansvärt smärtfullt att redogöra om förlusten av min älskade vän.
Nej nu får jag ta och samla ihop mej och fixa lite kvällsbestyr.
Ha en fin kväll, och ta han om de ni älskar.
Nattrun
Mamma Leista
Sonen Nattdreki
Usch, vilken tragisk och ledsam historia. En smärta som aldrig går över.. men hon finns i ditt hjärta på ett varmt & gott ställe:- Kram på dig
SvaraRaderaOh vad jag känner med dig!
SvaraRadera