Beslut och avslut

Jag är en person som inte öppnar upp mej lätt, jag är avvaktande och iakttar. När jag känner en äkthet och att gemensamma värderingar finns bjuder jag in lite. Och för att verkligen känna mej krävs lååååång tid, många tror att de känner mej men de har inte ens börjat skrapa på ytan. Skulle vilja säga att det finns en handfull med människor som verkligen vet vem jag är, resten tror. Jag är inte heller en person som går runt och är ovänner, har någon missbrukat min vänskap åker den ut i kylan direkt. Kan jag inte lita på en person är jag hellre ensam, jag är inte den typ av person som "tror" att flest bekanta vinner. Jag behöver inte slänga runt en massa namn för att låta viktig, de personer som gett mej ett positivt intryck glömmer jag inte resten försvinner direkt.

Måste också erkänna att jag även kan göra felbedömningar, oj oj ibland har jag dömt ut människor för att sedan upptäcka att de faktiskt är genuint ärliga och härliga. Ibland även mostsats jag har bjudit in människor som egentligen är parasiter, som lever av att finna skandaler. Dessa är farligare än vad man kan tro för de lever av att sprida bitterhet och falskhet, då är jag väldigt glad över att jag inte öppnar upp mej så lätt. Men det som kan vara tråkigt är när jag tagit avstånd från en relation för att sedan upptäcka en äkthet då kan det vara försent.

Livet är kompliserat, och relationer är ett svårt ämne. Vi har nog alla våra knep att inte bli sårade, men oavsett är vi bara människor på ont och gott.

Ha en kompliserad torsdag, bjuder på ett citat av Marcus Aurelius Antonius " Människorna är till för varandras skull."