Självömkans

botten är nu nådd. När jag nu avnjutit en plast skål med soppa och en dajmstrut, närmare botten kan jag inte komma. Men som vi alla vet nu är det bara att kravla sig upp, och med smaklökarna fyllda av plastsmakande broccoli är det inte svårt. Glass äter jag i stort sett aldrig, eftersom jag har en tendens att få ont i kistan men även det slank ner. Nu skall jag ta och sluta mina blå en liten stund, sedan blir det ett varv med kättingen.
Ha en smakrik eftermiddag!