Dagen idag har varit mycket ångest fylld, har diskuterat med mej själv och tagit in andras syn. Och till slut valde jag att följa mitt hjärta och magkänsla, det är aldrig ett lätt beslut att ta men när man har djur ack så nödvändigt. Vår Heitur vår Ögns vapendragare och vakt häst, hagens kung har idag fått somnat in. Han fick i höst kraftig fång, och fick nu ett återfall. Vilket innebär att han under sommaren inte kan gå och beta fritt, finns säkert de som anser att det borde vi klara. Men tyvärr jag måste inse våra begränsningar, min man är borta under veckorna och jag jobbar ganska många kombinätter. Vi har även andra intressen som gör att vi är beroende av att hästarna kan klara sig själva under betessäsongen. Men även om jag kan se rationellt på problemen så stormar känslorna i mitt bröst och tårarna flödar.
Jag är inte den ende som är sorgsen, käraste Ögn är förkrossad i sin hagen och skriker ut sin saknad över sin högt älskade Heitur. Eftersom jag är ensam hemma kände han säkert på sig om vad som skulle ske, när jag skulle hämta honom gjorde han ett tappert försök på att springa iväg. Men tyvärr orkade hans hovar/ben inte det hjärnan ville, jag hoppas att han får det bra nu på de eviga betesmarkerna. Han har gott sällskap av vår Leista och hennes dotter Nattrún.
Farväl älskade Heitur, Du fattas oss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar